På besök i mellanmjölkens land
"Jag älskar det här landet med dess Vivo-affärer, ATG-ombud, pizzerior och videobutiker,
folktandvård och musikskola,
vårdcentral och bibliotek
och gatuköket med Sibylla-skylten trasig.
På menyn finns korv, hamburgare och lövbit-
och detta mos som de alltid har lagat hemma.
Och nu undrar jag bara: I vilket hem är moset lagat?
Det hemlagade moset i Sveriges alla gatukök?
Det måste finnas ett hem, ett hem att laga moset i!
Om man har fått vilse och inte längre vet åt vilket håll hem ligger,
kanske man kan fråga där, i gatuköket.
De om några måste ju kunna svara.
Men fråga för allt i världen inte
vad en lövbit egentligen är,
för det vill ni inte veta.
Jag älskar det här landet med dess sorger,
dess stolthet och dess gråtunga, gråtunga himmel.
Det är inte stort här. Det är smått.
Den som kör upp för körkort i Yttermalung har det inte lätt.
Där finns inte ett enda stoppljus.
Inspektören ber en att låtsas.
Inspektören ber en att föreställa sig ett stoppljus.
Och när inspektören säger "gult" är det gult och när han säger "rött" är det rött.
Då stannar man bilen.
Annars är det tji körkort.
Står man där på den tomma vägen och väntar tills inspektören säger "grönt".
Då kör man.
Så är det i Sverige.
Så gör vi här.
I mellanmjölkens land.
Hur många gånger har man inte stått vid mjölkdisken och tänkt:
Vilken mjölk ska jag ta? Vilken mjölk ska jag ta?
Ska jag ta den röda? Nej, den är för fet!
Ska jag ta den blåa? Nej, den är för smal!
Jag vet, jag tar den gröna - för den är varken eller.
Lite syndig men inte för mycket.
I skottland dricker man whisky.
I Frankrike dricker man champagne.
Men i Sverige dricker vi mellanmjölk och det gör vi jävligt rätt i.
I mellanmjölkens land.
Mitt land är Konsum och Lillbabas. Det är pizza och kebab.
Mitt land är tvättstugans fuktiga värme och torktumlarfiltrets ludd.
I Fönstrena hänger krukväxter, i plast för allergikernas skull.
Och utanför faller regnet, dagen blir blå i mellanmjölkens land.
I mitt land finns det mpnga konferensrum, för vi tycker om att konferera.
I Italien går man på fotboll.
I Amerika går man på disneyland.
I Sverige går vi på konferens.
Riktigt vad man gör på en konferens har väl ingen någonsin fattat.
Men man pratar litegrann och dricker lite kaffe
och ibland kommer Lill Lindfors till en och lär ut Kroppsspårket.
Mitt land är en dagens lunch med smör, bröd, sallad, lättöl eller juice.
Mineralvatten som aldrig blev kallt.
Mikrovärmt te som aldrig blev varmt.
Mitt land är en buss som aldrig kommer en svinkall mörk novemberkväll
i Mellanmjölkens land.
Jag vet inte om ni har tänkt på det men det som gör Sverige så unikt är
att här tar man på sig blå plastskydd när man ska till doktorn.
Det är en ritual vi har här.
Ta seden dit du kommer säger jag.
I Spanien går man på tjurfäktning.
I England rider man på rävjakt.
I Sverige sitter vi i väntrummet och läser bamse med blå plastskydd på våra fötter.
Det är så vi gör här.
Tills det visar sig att de blå plastskydden var cancerframkallande och hela min generation
dör i fotcancer.
Då säger vi Attans också! och gör något annat.
I Mellanmjölkens land.
Blodfyllt dunkar dunkar
mitt heta svenska hjärta
pumpar natt och brännvin
genom mina frusna ådror.
Förlåt, jag är aning förvirrad.
Snälla, ta min hand.
Jag är bara ett litet ufo på besök
i Mellanmjölkens land."
Jonas Gardell
folktandvård och musikskola,
vårdcentral och bibliotek
och gatuköket med Sibylla-skylten trasig.
På menyn finns korv, hamburgare och lövbit-
och detta mos som de alltid har lagat hemma.
Och nu undrar jag bara: I vilket hem är moset lagat?
Det hemlagade moset i Sveriges alla gatukök?
Det måste finnas ett hem, ett hem att laga moset i!
Om man har fått vilse och inte längre vet åt vilket håll hem ligger,
kanske man kan fråga där, i gatuköket.
De om några måste ju kunna svara.
Men fråga för allt i världen inte
vad en lövbit egentligen är,
för det vill ni inte veta.
Jag älskar det här landet med dess sorger,
dess stolthet och dess gråtunga, gråtunga himmel.
Det är inte stort här. Det är smått.
Den som kör upp för körkort i Yttermalung har det inte lätt.
Där finns inte ett enda stoppljus.
Inspektören ber en att låtsas.
Inspektören ber en att föreställa sig ett stoppljus.
Och när inspektören säger "gult" är det gult och när han säger "rött" är det rött.
Då stannar man bilen.
Annars är det tji körkort.
Står man där på den tomma vägen och väntar tills inspektören säger "grönt".
Då kör man.
Så är det i Sverige.
Så gör vi här.
I mellanmjölkens land.
Hur många gånger har man inte stått vid mjölkdisken och tänkt:
Vilken mjölk ska jag ta? Vilken mjölk ska jag ta?
Ska jag ta den röda? Nej, den är för fet!
Ska jag ta den blåa? Nej, den är för smal!
Jag vet, jag tar den gröna - för den är varken eller.
Lite syndig men inte för mycket.
I skottland dricker man whisky.
I Frankrike dricker man champagne.
Men i Sverige dricker vi mellanmjölk och det gör vi jävligt rätt i.
I mellanmjölkens land.
Mitt land är Konsum och Lillbabas. Det är pizza och kebab.
Mitt land är tvättstugans fuktiga värme och torktumlarfiltrets ludd.
I Fönstrena hänger krukväxter, i plast för allergikernas skull.
Och utanför faller regnet, dagen blir blå i mellanmjölkens land.
I mitt land finns det mpnga konferensrum, för vi tycker om att konferera.
I Italien går man på fotboll.
I Amerika går man på disneyland.
I Sverige går vi på konferens.
Riktigt vad man gör på en konferens har väl ingen någonsin fattat.
Men man pratar litegrann och dricker lite kaffe
och ibland kommer Lill Lindfors till en och lär ut Kroppsspårket.
Mitt land är en dagens lunch med smör, bröd, sallad, lättöl eller juice.
Mineralvatten som aldrig blev kallt.
Mikrovärmt te som aldrig blev varmt.
Mitt land är en buss som aldrig kommer en svinkall mörk novemberkväll
i Mellanmjölkens land.
Jag vet inte om ni har tänkt på det men det som gör Sverige så unikt är
att här tar man på sig blå plastskydd när man ska till doktorn.
Det är en ritual vi har här.
Ta seden dit du kommer säger jag.
I Spanien går man på tjurfäktning.
I England rider man på rävjakt.
I Sverige sitter vi i väntrummet och läser bamse med blå plastskydd på våra fötter.
Det är så vi gör här.
Tills det visar sig att de blå plastskydden var cancerframkallande och hela min generation
dör i fotcancer.
Då säger vi Attans också! och gör något annat.
I Mellanmjölkens land.
Blodfyllt dunkar dunkar
mitt heta svenska hjärta
pumpar natt och brännvin
genom mina frusna ådror.
Förlåt, jag är aning förvirrad.
Snälla, ta min hand.
Jag är bara ett litet ufo på besök
i Mellanmjölkens land."
Jonas Gardell
Kommentarer
Postat av: C.
JONAS GARDELL RULES!!!
Trackback
