It's easier to leave than to be left behind, leaving was never my proud

Jag är i samma sits som jag var i för ett år sedan.
Det är en skrämmande känsla.
Dock finns det en skillnad nu,
och det är att jag den här gången har huvudet ovan för ytan.
Allt är lite kaos inombords just nu.
Men jag ska nog klara av det här också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0