jag hänger envist kvar

min längtan är så stor och den bryter ner mig bit för bit ibland vet jag inte ens om jag lever eller så vet jag inte vems verklighet jag ska leva i.




vi känner alltid samma sak.
(Jag har inga ord för att vi andas tänker känner samma sak)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0